Jerry Springer & Bukowski

Charles_Bukowski_916

Han hade levt ett dubbelliv under flera år. Sveket var så monumentalt, lögnerna så otaliga, värstascenarierna så många och så ofattbara, slutet så ovärdigt och chocken så stor.

Bilden av den stabila familjen förvandlades till Jerry Springer show.

Jag hade levt med honom hela mitt vuxna liv – delat hem, säng, jobb, arbetsplats, fritid och vardag. Delat förtroenden, drömmar och historia.

Jobbet sa jag upp – resten försöker jag få på plats. En dag i taget.

Min nye special someone matar mig med Bukowski-citat. Bukowski är verkligen fantastisk på att lägga ut texten om livets meningslöshet, att få en att känna att man bara är en aktör i en stor charad. Man längtar bort, men vet inte vart.

Själv trodde jag länge att jag i alla fall lyckats med en sak – att göra familjen till en trygg inrättning i en rätt så brutal värld. Att vi föräldrar var stabila och bra förebilder.

Men icke. Inget var värt något och allt var en chimär. En chimär som exploderade i fejset på en och radade upp en massa förlorade och felsatsade år. Som berövade en tron på livet och mänskligheten, liksom tilliten till andra.

Den samhörighet jag trodde att vi grundlagt fanns inte, tvärtom var den en snara och ett gift.

Allt det som jag trodde var fint är nu något som förgörs och förgör. Allt det som var närhet är en oändlig distans. Allt det som var trygghet var en stor lögn.

Det gör ont, ont, ont. Samtidigt måste man ändå streta på, hitta nya normaliteter, nya mönster att inordna sig i. Vara en kugge i det stora samhällsmaskineriet, en kugge som kan anses försvara sin plats. För att sedan jobba in i kaklet tills man dör desillusionerad.

Så hur gör folk? Tar ett glas extra (som Bukowski, fast han tog väldigt många…)?

Eller positivitetshjärntvättar sig själva? Låter Facebook reflektera bilden av deras liv, även om den är lika bedräglig som speglarna i lustiga huset?

För inte fan är de väl alla så lyckliga på riktigt?

Här är jag nu och söker en ny mening… bland annat hos en person som nog själv aldrig hittat någon egentlig mening (fast har någon det?). Vi är två tilltufsade typer som ser saker som många andra inte ser, skrattar åt saker som de inte skrattar åt, förstår saker som de inte förstår. Även om vi ibland inte alls förstår varandra.

Men vi ligger tätt ihop i alla fall. Och kanske… Kanske finns det någon mening med det.

 

NÅGRA CITAT av Bukowski (som jag matats med):

Love is a form of prejudice. You love what you need, you love what makes you feel good, you love what is convenient. How can you say you love one person when there are ten thousand people in the world that you would love more if you ever met them? But you’ll never meet them. All right, so we do the best we can. Granted. But we must still realize that love is just the result of a chance encounter. Most people make too much of it. On these grounds a good fuck is not to be entirely scorned. But that’s the result of a chance meeting too. You’re damned right. Drink up. We’ll have another.

The problem was you had to keep choosing between one evil or another, and no matter what you chose, they sliced a little bit more off you, until there was nothing left. At the age of 25 most people were finished. A whole god-damned nation of assholes driving automobiles, eating, having babies, doing everything in the worst way possible, like voting for the presidential candidates who reminded them most of themselves. I had no interests. I had no interest in anything. I had no idea how I was going to escape. At least the others had some taste for life. They seemed to understand something that I didn’t understand. Maybe I was lacking. It was possible. I often felt inferior. I just wanted to get away from them. But there was no place to go.

We don’t even ask happiness, just a little less pain.

The difference between a democracy and a dictatorship is that in a democracy you vote first and take orders later; in a dictatorship you don’t have to waste your time voting.

There is always one woman to save you from another and as that woman saves you she makes ready to destroy.

There’s nothing to mourn about death any more than there is to mourn about the growing of a flower. What is terrible is not death but the lives people live or don’t live up until their death. They don’t honor their own lives, they piss on their lives. They shit them away. Dumb fuckers. They concentrate too much on fucking, movies, money, family, fucking. Their minds are full of cotton. They swallow God without thinking, they swallow country without thinking. Soon they forget how to think, they let others think for them. Their brains are stuffed with cotton. They look ugly, they talk ugly, they walk ugly. Play them the great music of the centuries and they can’t hear it. Most people’s deaths are a sham. There’s nothing left to die.

For those who believe in God, most of the big questions are answered. But for those of us who can’t readily accept the God formula, the big answers don’t remain stone-written. We adjust to new conditions and discoveries. We are pliable. Love need not be a command nor faith a dictum. I am my own god. We are here to unlearn the teachings of the church, state, and our educational system. We are here to drink beer. We are here to kill war. We are here to laugh at the odds and live our lives so well that Death will tremble to take us.

We’re all going to die, all of us, what a circus! That alone should make us love each other but it doesn’t. We are terrorized and flattened by trivialities, we are eaten up by nothing.

My ambition is handicapped by laziness.

That’s the problem with drinking, I thought, as I poured myself a drink. If something bad happens you drink in an attempt to forget; if something good happens you drink in order to celebrate; and if nothing happens you drink to make something happen.

The problem with the world is that the intelligent people are full of doubts, while the stupid ones are full of confidence.

Boring damned people. All over the earth. Propagating more boring damned people. What a horror show. The earth swarmed with them.

Of course it’s possible to love a human being if you don’t know them too well.

4 reaktion på “Jerry Springer & Bukowski

  1. Ur ett helt annat perspektiv kastades jag ut i en helt annan verklighet än den jag trodde på när barnen var små. I min familj lärde vi oss allt om smärta, sorg, jävlar anamma och kärlek. Och hur skört livet är. Våra verkligheter är inte ens besläktade, men jag förstår vad du menar.
    Läser citaten, love them!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *